Linde Healthcares satsning på lokala motionsgrupper för kroniskt obstruktiv lungsjuka (KOL) patienter, sk Happiliikkuja-grupper, syftar till att möta dessa behov. Grupper startas på olika platser i Finland i samarbete med patientföreningen för lungsjuka (Hengitysliitto på finska) och i januari 2014 samlades den allra första motionsgruppen i Uleåborg.
Vi befinner oss i kulturhusets danssal i centrum av Uleåborg. Utanför de höga fönstren är det -20 grader och vädret är utan tvekan utmanande. De redan trånga luftrören hos de lungsjuka krymper ännu mer i den torra kölden. Trots det är många redan i gång, med siktet inställt på att må bättre. En av deltagarna har till och med sin syrgasflaska under träningen.
Linde Healthcare erbjuder KOL-patienter och deras anhöriga motionsmöjligheter på olika orter i Finland. Projektet är ett samarbete med lokala hälsovårdsaktörer och patientföreningen, både på nationell och lokal nivå. Programmet är särskilt tänkt att hjälpa KOL-patienter som inte är involverade i något rehabiliteringsprogram på sjukhus, att aktivera sig. Och de är rätt många. Utöver instruktioner på plats ges också träningsprogram att utföra hemma de andra dagarna i veckan i väntan på nästa tillfälle.
Motionsledarna utbildas och får nödvändigt material innan grupperna dras igång. Ansvariga för utbildningsdelen har varit Milla Katajisto, specialist i lungmedicin, Mejlans sjukhus i Helsingfors och Hanna Syrjänen, fysioterapeut, Borgå sjukhus i samarbete med Linde Healthcare och patientföreningen.
Tryggare att träna tillsammans
Motionsgrupperna är avgiftsfria och öppna för alla som vill, det ställs inga krav på medlemskap i patientföreningen. Om viljan och motivationen finns att träna tillsammans i grupp är man välkommen, rörelserna kan man anpassa till sin egen förmåga. Inte heller utgör syrgasbehandling något hinder – snarare tvärtom. Med lämplig utrustning kan även en syrgaspatient motionera och i motionsgruppen kan syrgaspatienten få det stöd han eller hon behöver för att känna sig trygg.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en mycket vanlig sjukdom och fysisk aktivitet är en viktig ingrediens i behandlingen oavsett sjukdomens svårighetsgrad. Tyvärr förblir många patienter passiva trots övertygande bevis på motionens positiva effekter både på symtomen och på sjukdomens framskridande. Nedstämdhet och isolering hör ihop med sjukdomens framskridande och är säkert en förklaring till den passivitet många upplever. Att ta sig till gymmet på egen hand kan då kännas omöjligt och en motionsgrupp kan bli den hjälp som behövs för att ta sig ur passiviteten.
Hur går det till under ett motionspass?
Motionspasset startar mitt på dagen. Deltagarna står upp, lyfter på armarna, stretchar åt sidorna, rullar på fotsulorna och gör cirklar med bröstkorgen. De rör sig i egen takt. I bakgrunden hörs dämpad musik och ledaren kommer med uppmuntrande kommentarer under balansövningarna. Pulsen ökar sakta men säkert medan rörelserna dels fokuserar på andningsmusklerna och dels på att utveckla rörligheten i hela kroppen. Både andning och kroppshållning tränas.
Under träningen förklarar ledaren att spända bröstmuskler ofta också ger spända ryggmuskler vilket i sin tur gör musklerna aningen försvagade. Genom att stretcha kan man få dem att fungera ordentligt igen.
Deltagarna tar paus för att dricka och vila. Under den första lektionen i Uleåborg använder deltagarna också den stång som går runt hela danssalen att stödja på. Stödet möjliggör rörelser som involverar stora muskelgrupper: höftcirklar, stretching av biceps och bröstmuskler samt motsatta rörelser med den egna kroppsvikten. Ledaren går omkring och korrigerar vänligt deltagarnas kroppsställningar. - Det är fantastiskt att någon rättar till en. Jag hade trasslat in mig helt, konstaterar en av deltagarna.
Motionsgrupperna erbjuds varannan vecka i Uleåborg och temat är olika varje gång. - Nästa gång kommer vi att ha cirkelträning. Jag tar med mig lite utrustning och kommer också att ge er tips på övningar som kan göras hemma, tipsar ledaren.
Positiva förebilder
Ari Koivunen är en av deltagarna på nybörjarlektionen. Han är också ledare för den lokala patientföreningen för KOL-patienter, och är en hängiven motionär.
Koivunen fick diagnosen KOL år 1997. Han började tidigt gå på gym och medvetet träna sina muskler, och på ett halvår lyckades han öka sin muskelstyrka med 60 procent. Även lungor och andning blev starkare. Den här positiva erfarenheten har motiverat honom att fortsätta motionera regelbundet och att peppa andra med KOL att vara aktiva.
Redan det naturliga åldrandet gör att musklerna försvagas. Gör man inget för att motverka det gör sjukdomen att musklerna försvagas snabbare, vilket i sin tur gör att man mår sämre och orkar mindre. När vi får röra på oss och andas ordentligt mår vi bättre, menar Koivunen. Att jag själv kan göra något för min situation, som påverkar på riktigt, det känns motiverande och det vill jag inte ge upp.
Erfarenheten som Koivunen fått under åren som han jobbat med kamratgrupper har lärt honom att många patienter är rädda för att anstränga sig och har en starkt begränsad fysisk kapacitet. Uthållighetsträningen man så väl behöver är ofta det man har svårast att göra – åtminstone på egen hand. Men Koivunen påminner om att motion inte behöver vara svårt. Man måste inte vara idrottsman eller ha en idrottsbakgrund. Det räcker alldeles utmärkt med att lyssna på kroppens signaler. Redan motion i små mängder är till nytta och kan hjälpa patienterna både fysiskt och mentalt. Och eftersom motionsgrupperna leds av en utbildad tränare som oftast är fysioterapeut behöver man inte vara rädd här, uppmuntrar Koivunen.
Att träffa andra i samma situation ger ork och tröst.
Koivunen uppmuntrar KOL-patienter och andra lungsjuka han möter att bryta sin isolering och söka sig till olika aktiviteter för att få träffa andra i samma situation. - Stanna inte hemma och se dig som en patient. Om man är ensam blir allting värre. Många inser snart att det blir lättare att klara sig om man träffar människor som har liknande erfarenheter och att dessa kontakter öppnar ögonen för ens egna alternativ.
Förutom att delta i motionsgrupper och försöka öka sin aktivitetsnivå i vardagen finns det förstås andra sätt att förbättra sitt välbefinnande. Genom regelbundna kontroller i sjukvården, noggrann medicinering och att äta rätt kan man förbättra hälsan, öka muskelstyrkan och minska spänningar. Det är möjligt att leva med sjukdomen och att ta kontrollen.
Koivunen hoppas att motionsgrupperna når alla som verkligen behöver denna specialanpassade möjlighet. Erfarenheter visar att läkare inte nödvändigtvis förser lungpatienter med rådgivning om andning och motion. Det behövs även andra initiativ.
Ett belåtet mummel hörs från gruppen som klär på sig vid dörrarna till danssalen. - Det här var jättebra! Jag skulle kunna göra det här varje vecka.
Text och bild: Minna Takkunen